Självförtroende, tack?
Min familj är känd för att vara högljudd och inte rädd för att vara sig själva och ta plats! Jag blir ofta påmind med "Kom ihåg att du är en Göranzon!". Som om att det skulle fixa självförtroendet på ett kick, bara att man är en Göranzon!
Tro mig, jag skäms inte för att vara en Göranzon, men ibland har jag svårt att leva upp till dom kraven känns det som.
Sanningen är nämligen att jag inte har något självförtroende överhuvudtaget, vilket ofta är bra jobbigt. Jag blir alltid sjukt nervös inför saker som jag ska göra, och oroar öronen av mig. Eller av öronen på alla andra, som alltid får stå ut med mitt gnäll och gnat. VIsst visst, ibland känner jag verkligen att jag är säker på något, men det varar oftast inte så länge tyvärr... Folk har en förmåga att trycka ner en i skiten genom att på nåt sätt säga "Tro inte att du är något, okej, du är unik precis som alla andra". Då känns det plötsligt inte alls bra.
Så trots att folk säger komplimanger till mig, så önskar jag ibland att jag vore annorlunda. Såg ut annorlunda, var annorlunda.
Eller kanske mer en Göranzon, fast då kanske jag inte skulle vara mig själv längre. Frågan är ju om jag är villig att ta den risken. Tyvärr så finns det stunder då jag faktiskt är det.
Tro mig, jag skäms inte för att vara en Göranzon, men ibland har jag svårt att leva upp till dom kraven känns det som.
Sanningen är nämligen att jag inte har något självförtroende överhuvudtaget, vilket ofta är bra jobbigt. Jag blir alltid sjukt nervös inför saker som jag ska göra, och oroar öronen av mig. Eller av öronen på alla andra, som alltid får stå ut med mitt gnäll och gnat. VIsst visst, ibland känner jag verkligen att jag är säker på något, men det varar oftast inte så länge tyvärr... Folk har en förmåga att trycka ner en i skiten genom att på nåt sätt säga "Tro inte att du är något, okej, du är unik precis som alla andra". Då känns det plötsligt inte alls bra.
Så trots att folk säger komplimanger till mig, så önskar jag ibland att jag vore annorlunda. Såg ut annorlunda, var annorlunda.
Eller kanske mer en Göranzon, fast då kanske jag inte skulle vara mig själv längre. Frågan är ju om jag är villig att ta den risken. Tyvärr så finns det stunder då jag faktiskt är det.
Musik i mitt hjärta!
Detta är mitt absoluta favoritband för tillfället, jag ändrar mig väldigt ofta... I alla fall så heter de Billie the Vision and the Dancers och de är ett indiepopband från Sverige! Heja Sverige! Deras musik är underbar och texterna grymt fina. Jag älskar att sjunga med i deras låtar, och det är lätt att göra det med! Men en sak som jag inte fattar är att i många av deras låtar så nämner de en man som heter Pablo Diablo. Men vem tusan är Pablo?! Skumt... Men jag kanske får reda på det när jag har lyssnat på alla av deras album.
Varje dag så upptäcker jag att jag älskar musik! Det är det absolut bästa som finns, man kan lyssna på musik hela dagarna utan att tröttna på det, för det finns så mycket olika musik. Pop, rock, indie, soul, klassiskt, soul, power metal, bara för att nämna några!
Tänk dig såhär, jag är jättestressad en dag och kommer hem från skolan, fullt medveten om flera läxor och en massa andra plikter som ska fixas. Det enda jag ser framför mig är en lång väg utan slut, där vägen är kantad av stress, jobb och ännu mera stress. Men då sätter jag bara på Narnia Soundtracket, Ilse Delange, Coldplay eller Gud vet vad, och plötsligt mår jag så mycket bättre. Då kan jag verkligen slappna av. Bara blunda och lyssna, åh underbart! Önskar att alla förstod det fina i detta.
Nämen, nu ska jag plugga, engelskaprov imorgon, men jag har bunkrat upp med en massa go musik så jag kommer klara det! Haha!
Varje dag så upptäcker jag att jag älskar musik! Det är det absolut bästa som finns, man kan lyssna på musik hela dagarna utan att tröttna på det, för det finns så mycket olika musik. Pop, rock, indie, soul, klassiskt, soul, power metal, bara för att nämna några!
Tänk dig såhär, jag är jättestressad en dag och kommer hem från skolan, fullt medveten om flera läxor och en massa andra plikter som ska fixas. Det enda jag ser framför mig är en lång väg utan slut, där vägen är kantad av stress, jobb och ännu mera stress. Men då sätter jag bara på Narnia Soundtracket, Ilse Delange, Coldplay eller Gud vet vad, och plötsligt mår jag så mycket bättre. Då kan jag verkligen slappna av. Bara blunda och lyssna, åh underbart! Önskar att alla förstod det fina i detta.
Nämen, nu ska jag plugga, engelskaprov imorgon, men jag har bunkrat upp med en massa go musik så jag kommer klara det! Haha!
Hej!
Lätt och enkelt är det att starta en egen blogg och det gillar jag mycket! Jag vet inte ännu vad jag ska skriva i min blogg, men jag är i alla fall väldigt intresserade utav musik och mode. Utseendet spelar stor roll för mig, fast det betyder inte allt förstås.
Men jag kanske ska berätta lite mer om mig själv:
Jag är sexton år, fyller sjutton i februari. Jag går på estetprogrammet, första året och har väldigt roligt i skolan för det mesta! Fast det hindrar inte från att jag mår dåligt varenda morgon jag ska resa mig upp från min kalla säng, haha! Som huvudinstrument har jag sång, men jag spelar också piano, gitarr, elgitarr och orgel (!) faktiskt!
Min klass är väldigt cool, på många olika sätt kan man säga. Både positivt och negativt.
Jag har en stor familj, mamma, pappa, tre bröder och två systrar. Jag har allt; lillebror, lillasyster, storasyster och två storebröder. Så det är tufft ibland! Men helt grymt roligt också. Jag älskar min familj över allt, de är värda guld.
Just nu sitter jag på min säng, med min "nya" mac-dator, den har jag köpt av min bror, för shysst syskonpris, det gillar vi!
Det är väldigt soft att sitta här och tänka, speciellt när jag som idag har haft en väldigt kämpig dag. Det har varit mycket i skolan och efteråt och jag har helt enkelt inte varit det minsta pepp. Det kändes inte kul alls. Jag trivs så bra med att vara pepp, men alla har ju dåliga dagar tyvärr, men jag hoppas att jag får en roligare dag imorgon! Och det är väldigt stor chans för imorgon så ska vi gå på åttanföreställningen och vi har kör! Två mycket roliga saker, jag struntar i vad andra tycker om den saken... Men nu har jag babblat nog, godnatt till de som läser min nybörjarblogg!
Men jag kanske ska berätta lite mer om mig själv:
Jag är sexton år, fyller sjutton i februari. Jag går på estetprogrammet, första året och har väldigt roligt i skolan för det mesta! Fast det hindrar inte från att jag mår dåligt varenda morgon jag ska resa mig upp från min kalla säng, haha! Som huvudinstrument har jag sång, men jag spelar också piano, gitarr, elgitarr och orgel (!) faktiskt!
Min klass är väldigt cool, på många olika sätt kan man säga. Både positivt och negativt.
Jag har en stor familj, mamma, pappa, tre bröder och två systrar. Jag har allt; lillebror, lillasyster, storasyster och två storebröder. Så det är tufft ibland! Men helt grymt roligt också. Jag älskar min familj över allt, de är värda guld.
Just nu sitter jag på min säng, med min "nya" mac-dator, den har jag köpt av min bror, för shysst syskonpris, det gillar vi!
Det är väldigt soft att sitta här och tänka, speciellt när jag som idag har haft en väldigt kämpig dag. Det har varit mycket i skolan och efteråt och jag har helt enkelt inte varit det minsta pepp. Det kändes inte kul alls. Jag trivs så bra med att vara pepp, men alla har ju dåliga dagar tyvärr, men jag hoppas att jag får en roligare dag imorgon! Och det är väldigt stor chans för imorgon så ska vi gå på åttanföreställningen och vi har kör! Två mycket roliga saker, jag struntar i vad andra tycker om den saken... Men nu har jag babblat nog, godnatt till de som läser min nybörjarblogg!
